Med en jämn bränna sätter du dina egna gränser...

heter det ju och då jag är en person som ogärna begränsas av andra än mig själv så har jag helt sonika ägnat en del av kvällen åt att sola solarium. Hemkommen från solariet så ringde två herrar från bostadrättsföreningen på dörren för att ställa lite frågor sprungna ur en diskussion som jag hade med en granne för ett par veckor sen. Käre granne, även om sannolikheten att du läser detta är nästintill obefintlig då jag misstänker att du knappt är kompetent nog att slå på en dator än mindre  förmögen att förstå att man inte ska skriva på skärmen utan trycka på tangenterna så vill jag på detta sätt säga: DU ÄR EN SLADDERTACKA.

"Pappa, kom och hjälp mig med filmen annars får du fett med spö" är ju kul att höra från sin 4-åring. Jag menar, någonstans i pojkens uppfostran måste det ju ha gått fel när han använder uttryck som möjligtvis var moderna 2006. Undrar om hans mor i hemlighet spelar gamla Ken Ring-skivor för honom när jag inte är hemma?

Hittade faktiskt efter lite letande spåren av en blogg jag hade under ett par månader för ett par år sen och hittade där ett boktips som kan vara värt att upprepa: "När armarna inte räcker till" skriven av David Lega(mångmedaljerad handikappsimmare som jag även haft förmånen att ha sett föreläsa) är en bok som får en att tänka efter både en och två gånger på hur lyckligt lottad man egentligen är men samtidigt så ger den dig dåligt samvete då man inser att man borde kunna uträtta så mycket mer i sitt liv med dom förutsättningar man har. Detta är högst troligtvis den enda bok som fått mig att gråta.

Hittade även ett tänkvärt citat i den gamla bloggen som får utgöra dagens avslutning:

"En stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem"

Glömde ju...

nämna den tämligen goda söndagsmiddagen jag lyckades få till. Risotto med buffelmozzarella och till det chili- och cacaomarinerad fläskfilé. Söndagsstek är för gamla människor.

Helgen i korta ordalag

Fredag kväll bestod av en stillsam hemmakväll tillsammans med en sämre flaska rödvin och lite pokerspelande på nätet. Den kombinationen visade sig mindre lyckad då pokerspelande t.o.m. gick sämre än vinet var dåligt. Till råga på all otur så torskade FBK mot Djurgården i hockey och försäsong eller inte, få pisk av DIF är aldrig roligt.

Lördagen spenderades dagtid tillsammans med barnen då Pernilla jobbade. Vi var bland annat på Köpis och träffade Kung Fu Panda. Att springa runt inuti en såndär dräkt måste ju lätt vara världens tråkigaste jobb och jag undrar om killen i pandadräkten gjorde en Will Ferrel i "Blades of Glory" och var sönderläskad och spydde i masken. Stort gjort av honom om så var fallet.

På lördag kväll eller snarare på natten så var jag chaufför till några av mina kollegor som var på en 40-årsfest dit jag av okänd anledning inte var önskvärd som gäst utan blott som en simpel tjänare. Att umgås med människor i oredigt tillstånd är ju sällan någon höjdare när man själv är nykter men det gick faktiskt ganska okej och jag träffade ju faktiskt en ny hjälte. Denne man hade uppenbarligen med synnerligen effektivitet låtit flaska guida honom genom kvällen och när jag anlände till festplatsen hade han precis tagit en paus från sitt sittdansande och låg istället och powernapade på en stentrapp. Min beundran för nämnda person minskar ju inte då jag får höra att han avslutat kvällen genom att bli insläpad i sitt hus och blivit liggande på stengolvet i hallen där han som tur är hittar ett skohorn som han taktfast kan dunka i golvet. Hans bättre hälft lämnar honom åt sitt öde och går och lägger sig medan vår hjälte spenderar sin skönhetssömn på det dragiga stengolvet. Respekt är ordet mina damer och herrar.  Hockeymässigt så pissade FBK på Vålerengen....med bred stråle och vann med 9-1.




Söndagen blev en ganska avslagen historia där det som stack ut var en trist fotbollsmatch där Gefle fick stryk av MFF ochdärefter innebandypremiär. Skulle nog påstå att jag både fick och gav några blåmärken och därmed var allt som vanligt. Jag hade faktiskt en lite lustig äldre herre sittande ovanför mig på fotbollen som anmärkte på skåningarnas dialekt. När Daniel Andersson vid ett tillfälle skríker på klar och tydlig engelska till en av sina lagkamrater säger nämnde herre till sin kompis: " Lyssna, det låter ju knappt som svenska". Lustig prick det där.

SLUT

Vatten

Jag har ju i tidigare inlägg i ömma ordalag beskrivit min mor som ju likt alla mödrar har haft ett ganska stort inflytande på mitt liv. Hon är ju bland annat tillsammans med min far ansvarig för den gensammansättning och andra delar av min fysik som deras kopulerande gav mig och man skulle väl utan att ljuga kunna påstå att den lämnat en hel del att önska. Jag är ju som ett exempel utrustad men en blåsa som skulle kunna vara Norra Europas minsta samtidigt som jag är en kaffe-törstläpp av Guds nåde. Dålig kombo någon?

Nu är väl det iofs ett problem som går att hantera och reglera men ni ska veta att när man som jag spenderar stora delar av sin dag i bilen så kan det lätt uppstå lite småjobbiga situationer aka, djävulsk kissnödighet. Man tycker ju att jag som småbarnsfar borde kunna leva som jag lär då jag alltid tjatar på grabbarna att dom ska gå på muggen så fort vi ska åka någonstans men själv har jag en imponerande tendens att glömma bort detta då jag åker ifrån ett kundbesök och alltså allt som oftast får sitta i bilen på väg till nästa besök idogt knipande och med tankar på annat än sånt som har med väta att göra. Eftersom jag desssutom är född med en otursklubba i munnen så är det ofta så att när det är som allra mest påträngande börjar det ju narurligtvis att spöregna samtidigt som det kommer upp en sjö eller annat vattendrag på min GPS. Detta inträffar ju som ni förstår aldrig på en öde landsväg utan alltid mitt inne i stan eller möjligtvis på E4 med 4 mil till närmaste rastplats.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, röka och sen åka en sväng utan att komma ihåg att kissa först. Det är tur att jag iaf föddes med ett stort mått självinsikt.

UT.

Secondi di carne

Vilken kväll!!!! GIF spelade ut Helsingborg efter noter och vann med 3-0 vilketg faktiskt var i underkant. Men det bästa med kvällen var ändå en fantastisk middag på Trattoria Cinque som i min bok går från klarhet till klarhet. Idag åt jag halstrad svärdfisk till förrätt följt av en fantastisk kalvkottlett ackompanjerad av färskpotatis, parmaskinka, lagrad getost, oliver och paprikasås. Till efterrätt valdes en päron- och mascarponepaj som tillsammans med en dubbel espresso utgjorde en grandios avslutning på taberaset på Södermalms torg (i Gävle alltså, inte kniv-Söder).

Dagens mest humoristiska mäniska får nog anses vara representanten för matchens företag på fotbollen som valde Henke Larsson till matchens lirare i HIF trots att det fanns ett antal spelare som uppenbart gjorde en bättre insats. Ganska tydligt av den pajsaren att han var ganska kåt att skaka hand med Henke och förmodligen avkräva honom autografer till grannskapets alla ungar och även se till att en mängd fotografer förevigade ögonblicket.

Jag måste nog kolla om vi kan vara matchvärd på någon av Brynäs matcher mot Djurgården i vinter så att jag kan få dela ut pris till Micke Holmqvist och samtidigt passa på att fråga honom hur fan han tänkte när han sänkte Rickard Wallin från avbytarbåset i våras. Vid närmare eftertanke måste det nog bli två Djurgårdsmatcher då jag även skulle vilja snacka lite med "Linkan" om hans tankegångar när han körde bil med över 1,5 promille i kroppen.

Fotograferingen gick precis som väntat dvs. att fotografen fick ta tre gånger så många bilder på mig som på någon annan för att få åtminstone ett som tydligen skulle gå att använda och då vet jag ändå inte om han bara sa så för att vara snäll.

Roslagen imorgon.

Ny vecka nya utmaningar.

Efter helgens bröllopsyra är jag åter tillbaka i vardagen och på dagens datum i kalendern stod idag en Stockholmstripp tillsammans med kunder och en kollega för att hälsa på hos ett par köttleverantörer. En på det hela taget trevlig dag med nya bekantskaper och nya lärdomar såsom t.ex varför kilopriset på oxfilé just nu är i paritet med en mindre nations BNP.

Imorgon blir det etter värre. Vi ska fotograferas för en informationsfolder om företaget och då jag senast i helgen blev brutalt påmind om min brist på fotogenicitet så är ju detta som ni förstår något som får mig att våndas i mängd. Om jag överlever så kan nog kvällen bli ganska trevlig med middag på Cinque med efterföljande fotboll.

Ser på sporten nu och påminns om att Paralympics börjar snart, undrar om mitt fotogenichandikapp ger mig möjlighet att delta?  Måste kollas upp, kan SOK låta turiser typ vissa simmare åka kan dom gott ta på sig spenderbyxorna och stå för en biljett åt mig också.  


Out

Swoooooooosh!

Sa det och sen var den helgen förbi. Nu sägs det ju att tiden går fort när man har trevligt och roligt och det har jag verkligen haft den här helgen då den spenderats i Liden för att övervaka att allt gick rätt till då Malin och Clabbe slutade leva i synd.

Under resan upp till Liden igår skedde underhållningen via mms från Marco och några av våra chaufförer som i ottan begett sig mot Jönköping för att besöka lastbilsmässan(nu snackar vi white trash deluxe). Någonstans efter E4 föddes tydligen tanken att det vore kul att göra en röv-quis till mig där dom helt enkelt moonade framför kameran för att jag sedan skulle få gissa vem som hade stått modell. Självklart såg jag direkt vem som var vem men svarade med avsikt fel då man ju inte vill riskera att gräva homo-hålet djupare än nödvändigt.

Bröllopet var fantastiskt vackert och trevligt och extra kul blev det då det bland övriga gäster fanns ett par favoriter från det förflutna. Den enda smolken i dom under kvällen många glädjebägarna var att busschauffören som skulle hämta oss från festen trots idoga mutningsförsök inte kunde tänka sig att visa lite flexibilitet och skjuta fram tiden för avgång utan prompt skulle åka på utsatt tid. Han skyllde på trötthet, vem vet han kanske också hade varit på lastbilsmässa. Men korv, det lät han sig bjudas på den lille snyltaren.

Nu är OS slut och vi kan lägga all fokus på kommande hockeysäsong. FBK har triumerat i 2 raka träningsmatcher nu och den enda logiska slutsats som finns att dra är att allt annat än ett SM-guld är att beteckna som ett gigantiskt fiasko.

Apropå OS så såg jag Susanna Kallur på Ikea idag. Där gick det minsann bra att stå upp hela tiden istället för att hålla på och snubbla och dom grejerna. Känns som hon kanske skulle testa att ha samma fokus på banan som på möbelvaruhuset.

Nu väntar söndagskoma men först, Malin och Clabbe jag önskar er all lycka och välgång i livet.


Bis Morgen Stockholm

Det vankas höst

Idag missade jag tyvärr en händelse som jag hade kunnat ge ganska mycket för att få uppleva. En kollega hör hur någon jublar inifrån köket på jobbet där det finns en teve och när hon går dit för att se vad som står på så hittar hon en annan av mina kollegor som tjuter av lycka inför det faktum att Sverige precis lyckats bärga ett OS-guld i kanot.

Men, tänker du nu, Sverige har ju inte tagit något OS-guld i år. Exakt, det har vi inte och det gick efter en stund upp för den stackarn att det han bevittnat var en återblick på OS 2004 och det kanot-guld som bärgades där.

Numer spenderas dagarna åter mestadels i Uppsala och det är trevligt på alla sätt men det slog mig häromdagen att den staden måste vara något av ett Mecka för C-kändisar. Jag tycker nästan varje dag att jag möter någon obskyr dokusåpakändis alternativt någon farbror som var rolig i "Släng dig i brunnen" typ under samma tidsålder som det var modernt och häftigt med fax. Igår sprang jag faktiskt ihop med Naken-Janne dock den påklädda versionen och jag hälsade hurtigt och frågade om det var med rädsla för eventuell höstkyla och med därtill hörande risk för shrinkage som han valde att ha kläder på sig.................eller nej, det sa jag inte men det hade varit ganska roligt om jag hade gjort det.

Elliot satt i mitt knä och gosade häromdagen och då sa jag till honom att "Pappa faktiskt blir ledsen när du inte tycker att jag är världens bästa pappa" och Elliot ger respons med en kram och ett lite ynkligt "förlåt". Då tycker jag att järnet är varmt nog att smida och säger " Men visst är jag världens bästa pappa"? Elliot spänner då dom där ögonen som kommer att krossa mängder med flickhjärtan om några år och klämmer fram ett ännu lite ynkligare "förlåt". Inget "ja pappa det är du", inget "absolut", ingenting. Skitunge. Arvlösa skitunge.

Planeringen för Ladies Night fortgår och ryktena säger att damerna erbjudits grillning på kontoret innan och att vår chef då skulle kocka barbröstad. Jag undrar när ett liknande erbjudande från den kvinnliga delen av ledningsgruppen dyker upp inför någon hockeymatch.

Hockeysäsongen har för övrigt börjat bedrövligt med nästan idel förluster men då försäsongsmatcherna sällan indikerar något om resten av säsongen så väljer jag att vänta med att oroa mig.

För Guds skull, har ni inte sett "Jiddra inte med Zohan" så gör det omedelbart. Den absolut roligaste film som gjorts på flera år.


Disco, disco. Good, good.

Någon som vill adoptera ett barn?

Jag börjar nämligen så smått börja fundera på att göra mig av med Elliot. Efter sågningen häromveckan då han förkunnade att jag minsann var sämst i hela världen så kom följande dråpslag idag: " Pappa, om du hjälper mig med det här då är du den bästa pappan i världen......eller pappa du är den näst braaste pappan för Marco han låter ju oss vara uppe halva natten". Jaja, pojken är ju iaf. ärlig.

Lite roligare var då konversationen som utspelades sig på jobbet i fredags då jag och Therese var ute och rökte och samtalet av någon anledning gled in på skaldjur. Therese berättar då att hon älskar kräftor men att hon har lite svårt att hålla isär skaldjursarterna .-" Visst är kräftor samma sak som krabba, en krabba flera kräftor" säger hon med en dåres självklarhet och jag blir först bestört, sen skrattar jag, sen förklarar jag hur det ligger till och slutligen berättar jag naturligtvis för alla på kontoret vad människan sagt.

Hade vi jobbat på Samhall eller på kommunen hade ju en sån här grej varit vardagsmat men man ska veta att Therese normalt är en smart tjej. Efter fredagens debacel kommer dock hennes arbetsuppgifter att ändras något då hon istället för att jobba med sälj och ekonomi företrädesvis kommer att fylla på papper i skrivarna och se till att det finns tillräckligt med gem på allas rum.


Puss

Söndag

Körde ner grabbarna till Farfar i Borlänge tidigare idag och fick åter min tes om husvagnsmänniskor bekräftad. På en väg där det bara finns en fil i varje körriktning kommer en ambulans med både sirener och bläljus körande västerut. Jag och nästan alla mina medtrafikanter ser detta och gör vårt yttersta för att underlätta för denna.........men bara nästan alla. Framför mig åker familjen Jonsson från centrala Storuman som är ute med sin röd-vita Kabe av sent 70-talssnitt som dras av en Volvo 850. Pappan som kör, jag tror att han kan heta Kenneth, skiter högaktningsfullt i att liv kanske står på spel och han viker inte en tum från sitt slickande av mittlinjen. Helvete nu är det ju industrisemester tänker han, då är det vi zigenare som äger vägen.

MIddagen igår blev riktigt lyckad. Mat och vin smakade fantastiskt och dom eventuella farhågorna att barnen som aldrig träffats förut inte skulle komma överens kom direkt på skam då Mira efter ungefär en kvart kom och frågade om hon fick sova över vilket senare också blev fallet. Giftermål är överenskommet och nu återstår bara diskussion om hemgift.

Kvällen har spenderats på Strömvallen iakttagandes en bedrövlig allsvensk match där den största behållningen var fjärdedomaren som tog sin uppgift på riktigt stort allvar.


Bis morgen?

Sveriges mest patetiska människa

Nej, jag tänker faktiskt inte på Linda Rosing då hon är utom all tävlan i den kategorin utan jag tänker på "mediefenomenet" Katrin Schulman. Kan någon berätta för mig vad dom beslutsfattare som ger henne alla möjliga radio och tv-jobb ser som inte jag ser. Enligt mig är hon bara en okunnig, stöddig, ignorant och allmänt vidrig människa som inte tillför mig annat än en oemotsåndlig lust att slå av radion eller teven så fort jag hör hennes röst. Jag har inga större tankar om någon i klanen Schulman men bröderna S framstår ju som rena genier jämfört med den lilla polskan.

Oliver och Elliot är hemma igen och det är fantastiskt mysigt med lite liv och rörelse igen. Nu ska jag rå om dom ända till på söndag då V70( Elliot vill hellre ha en C70) beger sig mot Borlänge igen för att dumpa skitungarna hos farfar för några dagar.

Imorgon kommer Marco, Maria och Mira på middag och med tanke på att dom bor i Andersberg så måste jag nu inleda arbetet med att gömma alla värdesaker och ta bort finspriten. På menyn imorgon står:

Förrätt: Gräslökspannacotta med kallrökt lax

Varmrätt: Gödkalvsrostbiff med saffranspotatis och pestosmör

Efterrätt: Blåbärscheesecake

Till detta dricks en Chianti till varmrätten och då jag har väldigt svårt för vitt vin så har jag införskaffat en flaska bubbel som jag hoppas ska matcha förrätten. Hoppas att detta faller väl ut.

Out

Ungkarl ikväll

och därmed är huset fullt av alkohol, hög musik och galanta damer.......eller inte. Nej, det är snarare så att jag sitter själv i soffan med bara en tv som sällskap och läskar min strupe med Fanta Bgood, en nyhet som släpps vecka 32 och som faktiskt är en ganska trevlig ny bekantskap.

Det är helt sjukt vad tyst det blir utan barn i huset och även om det är skönt så saknar man ju naturligtvis dom små liven. Den känslan är tyvärr inte ömsesidig är jag rädd då jag tidigare pratade med båda ätteläggen i telefon och man skulle ju kunna påstå att det ungefär minst intressanta i deras liv just då var att jag ringde.

Vår privata laptop kraschade igår så efter jobbet fick jag ta en tur till El-Giganten för att lämna in den och möttes av tämligen butter man vid disken. Empatisk och social som jag är så gjorde jag det till min uppgift att försöka muntra upp den gode mannen så när han frågade vad som var fel på datorn så sa jag glatt att den inte fungerat sen jag badade med den igår. Milt uttryck så var det inte rätt sätt att glädja honom på utan den enda reaktion jag fick var en jävlaidiotpajas-blick varvid jag tog till reträtt och beskrev vad som i verkligheten var felet med datorn. Nu återstår endast väntan i max 21 arbetsdagar för att se vad som går att rädda av skiten.



Imorgon är en annan dag


Tisdag

Glömde ju en av dom viktigaste punkterna över vad som är bra med att ha semester: Att man är hemma när posten kommer så att man kan slänga all reklam innan vissa andra familjemedlemmar kastar sig över den och hittar allsköns ting som hon aldrig saknat men nu helt plötsligt inte kan leva utan. Ska ni någonsin köpa ett träningsredskap, kolla med mig först, vi har säkerligen ett ex som är nästintill oanvänt.

Idag tog hela familjen en liten road trip ner till Öregrund och kikade lite, hemvägen tog vi över Tierp och stannade till hos vännerna på Svealands Kött. Salami och Vildsvinskotlett blev bytet den här gången, jag har aldrig provat vildsvin så det ska bli spännande att se hur det blir på grillen imorgon.

På fredag kommer svärmor och i samma sekund som hennes tåg kommer in på perrongen så vet jag att begreppet flexibilitet inte kommer att användas särskilt flitigt dom närmsta 48 timmarna. Samtalsämnet i bilen från stationen och hem kommer att vara när hon måste åka hemifrån oss på söndag för att inte riskera att missa tåget samt hinna röka 2,76 cigaretter. Hon har nämligen räknat ut att just den mängden rökning stillar hennes nikotinbehov under resan till Stockholm. Väl hemma så kommer hon få inre rysningar inför det faktum att kalasschemat för lördagen inte är minutiöst planerat och att orden" vi får se när det blir" öht. nämns. Hon kommer inte att säga något men man kan se på glöden i hennes ögon, bitmärkena i hennes underläpp och hennes kväljningar att hon inte vill något hellre än att ta över hela showen och planera hur hon på bästa sätt ska ta död på all spontanitet och tillintetgöra varje försöka till egna initiativ.


Väl mött

Olika

Bloggmingel......smaka på det ordet. Det existerar tydligen bloggmingel och utan att egentligen veta vad det är så tycker jag att det låter sorgligt........och som något som är fullt av multibloggare.


Läste precis på Aftonbladets hemsida om att en man blivit knivskuren utanför IKEA i Uppsala och min spontana tanke är att den mannen lika gärna skulle kunna vara jag.  Det finns tre möjliga scenarion för hur en sån situation skulle kunna uppstå:

1. Att jag efter att ha spenderat alldeles för lång tid på detta Djävulens näste kokar på att aldrig få med mig min sambo därifrån samtidigt som jag ser det rekordlånga kvittot framför mig, nödgas att gå ut på parkeringen för att få lite luft varvid jag börjar härja på en man som i mitt tycke parkerat för länge i lastzonen. Det jag missar är dock att hans bil har en finsk registreringsskylt.

2. Ungefär som scenario 1 men med skillnaden att det den här gången är min sambo som tröttnar rejält på allt gnäll.

3. Liknande 1&2 med skillnaden att det i det här fallet är jag själv som väljer att göra processen så kort som möjligt och tar fram dolken för att tälja lite på mig själv.



Som jag tidigare nämnt så är jag en ganska frekvent gäst på bensinstationer. Då jag har bensinkort hos Shell och Statoil så blir det naturligtvis ofta någon av dessa jag besöker och men det här ska handla om en av dom andra aktörerna: OKQ8.

I en tid då bensinmackarna förändras, fräschas upp, säljer thaimat på lösvikt och lockar ögat med diverse bakverk så känns det tryggt att OK finns. Dom mackarna bara står där och verkar på något sätt opåverkade av att omvärlden förändras, på OK kan man fortfarande möta en skitig mekaniker precis som man kunde göra på alla mackar när jag var barn och på OK händer det faktiskt att personalen kan svara på bilrelaterade frågor.

På en OK-mack här i Gävle så finns det precis vid kassorna ett kontor. På dörren till kontoret sitter en röd skylt i 70-talssnitt med ordet Föreståndare. Hur häftigt är det inte att det i en tid av Platschefer, Stationchefer och Butikschefer fortfarande finns Föreståndare. Jag undrar om det även finns en skylt som det står Föreståndarinna på och som dom vid en högtidlig ceremoni byter till när en kvinna ska tillträda som ansvarig för macken. Eller är det kanske så att inte heller jämställdheten på OK förändrats sen 70-talet och att det därför ses som fullkomligt främmande att en kvinna skulle kunna besitta denna position.

Bensinmackar har haft en speciell plats i mitt hjärta ända sen jag som 14-åring för första gången fick köpa folköl på Statoil i Kvarnsveden. Detta möjliggjordes av att min syster ringde till macken och utgav sig för att vara min mamma och den som hade skickat mig för att utföra ärendet. Jag vet fortfarande än idag inte om killen i kassan var olagligt korkad eller om han helt enkelt bara kom ihåg hur det var att vara 14 år och törstig.


Nej, man kanske skulle öppna Bistro


Tobias

Multibloggare

Jag sitter ofta på kvällarna och slentriansurfar lite och händelsevis läser jag även lite bloggar. Man läser någons blogg och sen har den länkat till någon annans blogg osv. osv. Det är mitt i en av dessa bloggsejourer jag upptäcker det.......DET FINNS DOM SOM HAR MER ÄN EN BLOGG. Varför i hela helvete har man det?

Jag började blogga för att jag tycker om att skriva och tycker att det är bra sätt sig för mig att skriva av mig lite funderingar vilket det ju blir ganska många av när man åker så mycket bil ensam som jag gör, jag har med andra ord inga intentioner att påstå att mitt liv skulle vara så fasansfullt intressant att jag måste berätta om varje del av det.I min värld så måste jag vara den i bloggvärlden direkta motsatsen till en människa med mer än en blogg.


Vi kan kalla dom multibloggarna. Dessa multibloggare måste ju anse att deras liv är så till den milda grad intressanta för oss vanliga människor att dom måste delge varje fragment av det i en separat blogg. Det finns en allmän blogg, en träningsblogg, en jobb-blogg, en hobbyblogg, en sexblogg och kanske t.o.m. en liten husdjursblogg. Den typiska multibloggaren kännetecknas även av att den i sina bloggar länkar till sina andra bloggar, ett beteende som ju måste betecknas som ganska stört då det ju måste betyda att dom vill att vi vanliga människor ska läsa om hela deras liv och inte bara det särintresset som beskrivs i den blogg vi valt att besöka och då hade dom ju m.a.o kunna skriva om allt i en och samma blogg.

Jag fascineras även över hur multibloggarna får tiden att räcka till. Att hålla igång alla dessa bloggar måste ju kräva enormt mycket tid och hur får dom då möjlighet att göra alla dessa saker dom ska skriva om i bloggen. För ni ska veta att multibloggaren inte beskriver sin dag i stil med "Var på stan" utan snarare "RIngde Lisa, bestämde att vi skulle ses på stan. Duschade, rakade armhålorna, valde kläder. Det fick bli: Linne:H&M, Kjol: Vero Moda, BH: underverket.se(ni har väl sett hela vårkollektionen, sååååååååååååååååååå mycket snyggt skulle kunna shop until I drop) trosor:Inga(man vill ju att killarna ska kunna se hela kollektionen, fniss, fniss). Gick till bussen, fick panik över att den var 2 minuter sen, höll ju på att dööööööööööööööööööööööööö av längtan efter Lisa. Nere på stan åt vi lunch på det vanliga stället(om ni läser lunchbloggen så får ni veta vilket det är). Hade sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuk ångest om huruvida jag skulle ha cous cous eller bulgur i min sallad. Efter det shoppade vi big time. Vilka affärer vi gick till och exakt aaaaaaaaaaaaallt vi köpte och provade kan ni läsa om i shoppingbloggen såklart.

Min slutsats är alltså att den typiska multibloggaren är en människa som är arbetslös, alternativt deltidsarbetande på ett skitjobb han/hon inte trivs med, men hey det gör att man kan ha en jobb-blogg. Denna arbetslöshet beror inte på okunskap eller slöhet utan är helt enkelt ett val gjort i hetsen på unika träffar och fikastunder med fellow multibloggare. Denna arbetslöshet medför även en pengabrist som gör att multibloggaren inte har råd att köpa trosor men försöker låta påskina att hon väljer att inte bära några med hopp om att försöka få sitt ganska meningslösa liv att verka än mer intressant för oss vanliga människor.

Kokningen på göteborgaren har avtagit men jag kan fortfarande inte förstå vilken nytta dom gör.


Nu ska jag tydligen ta ut soporna.

Tobias


Lunch

Snabb lunchbloggning due to kokning á la grande. Vad fan är det för fel på göteborgare? Fattas det någonting i deras genetiska uppsättning eller är det något i luften som förstör deras möjlighet och förmåga att tänka klart?
Finns det öht någon med 031 som riktnummer som någonsin bidragit med något gott till sin omvärld?

Kaffe nu

Tobias

Bitterhet

Vid frukosten i morse så satte en kollega blicken i mig och väste:"Tobias, nu får du sluta vara så bitter". Vafalls, hur kan någon som läser den här bloggen ens komma på tanken att jag skulle vara bitter. Jag är ju för bövelen ett veritabelt utställningsex av entusiasm ,positivism och framåtanda för att inte tala om att jag alltid väljer att se människors (enskilt eller uppdelat i demografiska grupper)  styrkor istället  för deras svagheter. Att påstå att jag skulle vara bitter det är ju som att påstå att Glenn Hysén talar tydligt eller att Håkan Södergren har page.

Min mor har återigen visat sitt missnöje med att jag skriver om mina upplevelser som barn och tonåring, nu har det gått så långt som att hon hotar med indragna barnvaktspass under sommaren, det var ju för övrigt återigen väldigt förstående av dig mamma.

Men Mamma, du ska veta att jag är väldigt nöjd med min uppväxt och jag tror att ditt och pappas föräldraskap har gett mig en bra grund att stå på och hjälpt mig att skapa sunda värderingar. Jag är ju själv förälder nu och förstår att det var i all välmening som du tjatade, sa nej och tvingade mig till tråkiga saker. Jag lovar att göra mitt bästa för att föra traditionen vidare.

Slutligen: Jag vet inte hur många svenskar som har körkort, men det är min oomkullrunkeliga övertygelse att det är minst 75% fler än vad som vore är att betrakta som sunt och säkert.


Må alla fartkameror brinna i helvetet


Tobias

 


Hetta

Det har varit en riktigt behaglig dag i Furuvik. Grabbarna har varit på toppenhumör och vallat sig själva bland karusellerna men då och då landat för ett pit stop och tankat mat, vatten eller glass. 

Fan vad fint det skulle vara att om så bara för en dag kunna förflytta sig tillbaka till 4-årsåldern. Inga krav, inga måsten utan bara kunna flyta runt och likt Elliot idag hissas upp&ner i en lightvariant av fritt fall och spontant kunna utbrista "Pappa pappa, det killar i snoppen". Jag funderade ett tag på att följa hans exempel fast i den lite större varianten men insåg ganska snart att det vore ganska löjeväckande och patetiskt, jag menar hur fan skulle min pappa kunna höra mig ända bort till Borlänge.

Vi kom hem från parken ganska precis till avspark i andra halvlek i Sverige-Ukraina och man kan väl lugnt säga att varken Grekland, Spanien eller Ryssland kommer att ligga sömnlösa efter Sveriges insats idag, det här ser inte alls bra ut. Funderar lite över hur jag vill att startelvan ska se ut, jag hade det ganska klart för mig för en vecka sen men har nog börjat ändra mig lite, jag får återkomma om ett par dagar med min lösning. Det enda jag är 100 på i dagsläget är att jag vill se Niclas Alexandersson i en fri roll.......en fri roll på läktaren. Jag skiter fullständigt i om han sitter dyngrak endast iklädd lederhosen eller om han leder hejaklacken, så länge det inte är i streakingsyfte så vill jag INTE se honom på planen. Jag kan inte förstå hur man tänker när man tar med en kille som är snart 40, har varit halvskadad hela säsongen och som man tydligen knappt vet vad man ska använda till.

Till råga på allt så är han Göteborgare och det mina vänner, det är inga bra människor. Min beef med Göteborg i allmänhet och Göteborgare i synnerhet kan vi ta vid ett annat tillfälle men jag kan väl säga så mycket som att jag är dödligt trött på den arbetarromantiserade bilden av "Goa gubbar" som egentligen inte är annat än fiskluktande, glasflaskekastande fuskare.

På tal om EM så saknar jag Englands deltagande men bjuder på en sjukt rolig "intervju som Ricky Gervais gjorde inför VM 2006: http://www.youtube.com/watch?v=38T0BF2WAHk


Nu tar vi tag i en ny vecka/Tobias


Gud, ge mig sinnesro.....

Om vi leker med tanken att den gamla devisen "man mår som man förtjänar" de facto verkligen stämmer så vill jag härmed passa på att be om ursäkt till den eller det som jag uppenbarligen gjort något riktigt ont för idag har det inte varit någon bra dag.

Jag har vanligtvis inga som helst problem dagen efter en läskning., visst, lite törstig och småseg i kroppen kan jag vara men absolut inte mer än så. Men idag när jag slog upp ögonen (eller...slog upp var nog att ta i, det var snarare så att John Blunds motsats fick ta till det tunga artilleriet med domkraft och dom prylarna) så kändes det det inte som att jag bara varit tämligen berusad igår. Signalerna från mitt huvud och min hjärna tydde snarare på att jag inte tagit flaskan från munnen dom senaste 3 veckorna och på vägen hem tagit det rationella beslutet att lägga mig under en ångvält för att slutligen somna med Samhalls gospelkör sjungandes i mina öron. Det var nog inte förrän 19-tiden som alla sinnen fungerade som dom ska men ska man se det från den ljusa sidan så har grabbarna haft en rätt bra dag med en pappa som sagt ja till allting för att slippa tjat.

Festen då undrar ni. Jo då, det var en riktigt trevlig kväll med god mat&dryck, trevligt sällskap och en fantastisk seger i den ädla konsten kubb. Herrarna mötte damerna i en allt annat än välspelad match där det till slut blev en ganska klar seger för oss. Pjäserna sattes sen upp för en revansch, den matchen slutade dock efter några minuter efter en regeltvist där tjejerna tyckte att det bästa sättet att lösa den på var att fnysa lite och på given signal lämna spelplanen. Vem hade kunnat tro att det finns kvinnor som gör så? Men ni vet att jag tycker om er i alla fall tjejer. Marco var även snäll nog att trösta tjejerna med dom uppmuntrande orden att om dom hade mött ett lag bestående av blinda alkoholister med reumatism så hade dom haft en jättebra chans att vinna.

Måste även passa på att berömma Marco som hade modet att prova varannan vatten, jag har hört talas om metoden men aldrig vågat prova själv.

Imorgon ska jag ta med grabbarna till Furuvik, hoppas bara att min motståndskraft mot tjat är betydligt större än idag för annars är det en väldigt stor risk att det står "LÅNA" i mitt senast skickade sms någonstans runt 15-tiden.


Väl mött


Rubriken är för övrigt början av den helige Franciskus nådebön och används ofta inom 12-stegsprogrammen.


Drabbat

Jag HATAR numer Johan Elmander. Han har lyckats med konststycket att förvandla en fest med tio killar och tio tjejer och med därtill hörande potential till en fest där Henke och Marco dansar ömt till Celine Dion medans alla kvarvarande tjejer ber Johan om att göra just dom till hans pokal.

Jag tycker att det är tråkigt att dagens kvinnor är så demoraliserade att dom lägrar första bästa kändis och jag lämnar den här festen med en önskan om att JAG var Johan Elmander.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0