Schön söndag

Grabbarna har återigen levererats till Borlänge för en veckas utfordring och uppfostran. Resan dit blev synnerligen behaglig då den ackompanjerades av Jens Lapidus sommarprogram. Jens har på senare tid blivit en av mina favoritförfattare och då han samtidigt är advokat så höll jag öronen öppna efter juridiska tips vilka nog kan komma väl tillhands då mina barn vistats i Andersberg och t.o.m. spenderat natten där. Nu väntar med största sannolikhet LVU-hem och LOB-omhändertaganden inom ett par år.

Gårdagen var en trevlig historia där flaskan fick agera kompass redan från lunch och lotsade mig och David tryggt fram bland både lunch, fotboll, middag och rosedrickande på Berggrenska. Synd bara att GIF är så jävla dåliga och verkligen belyser det kvaltitetsproblem som Allsvenskan lider av.

Bra där.

Familjen Turklubba

Det börjar bli ett faktum som är svårt att förneka. Så länge jag håller mig ur bilden så är nog min familj begåvad med ganska mycket tur. Det vinns i lotterier och chokladhjul och gud vet allt och som lök på laxen vann Oliver idag en heldag på Grönan för hela familjen med extra allt. Minsta gemensamma nämnare för alla vinster och dylikt är att jag inte haft något med dom att göra, en sanning som jag inte kan annat än acceptera och lägger istället energin på att snylta och profitera på övriga familjemedlemmar.

I la casa de Öfvre råder numer stillhet efter några intensiva men trevliga dagar med den fem man starka familjen Lindqvist från Karlstad på besök. Dock har den relativa trångboddheten några dagar lämnat efter sig ett hem som ser ut som en polsk bordell av det sämre slaget(ni vet, en sån där som Katrin Schulman kommer ifrån).

På jobbet flyger dagarna fram och yours truly närmar sig mer och mer den perfekte innesäljaren, längtan ut på fältet växer sig dock allt starkare och volvon gnyr lite över att inte luftas ordentligt.

Nu ska det pokras.

Out

Por que?

En utav fördelarna med att skaffa barn är ju att man får ynnesten att bestämma vad den lille arvingen ska få för namn. Med två barns erfarenhet vet jag att detta inte är något som lämnas åt slumpen. Det ska vridas, vändas, klämmas, kännas, kollas att ingen i den närmaste bekantskapskretsen använt namnet nyligen samt eventuellt också matchas med syskons namn. Ovanpå detta ska ju även dom stolta blivande föräldrarna hitta ett namn som ingen av dom förknippar med något dåligt och kanske även försöka hitta ett namn som är lite "speciellt".

I söndagsupplagan av vår dagstidning GD finns varje söndag ett uppslag med bilder på nyfödda bebisar och deras föräldrar och i dagens tidning fastnade min blick speciellt på ett av barnen, ett barn som hade lite otur när det skulle fördelas föräldrar. Den här lilla flickan har nämligen begåvats med en mamma och en pappa som efter ovanstående stötande och blötande, funderande och kompromissande enats om att ge sitt flickebarn namnet Savannah. Ärligt, riktigt jävla ärligt, kan ett namn bli mer white trash. Tillråga på allt som har dom ju lyckats ge flickstackarn ett namn som iaf. inte ger mig några andra associationer än porrstjärnan Savannah som knarkade sig till en tidigt död i mitten av 90-talet.

Bra tänkt där.

Olika falla ödets lott

Jag och Jonas umgicks väldigt intensivt under några år i dom sena tonåren. Vi hängde ihop nästintill dagligen och vi var i min värld väldigt lika som personer, hade samma intressen, lika värderingar och kom från ungefär samma bakgrund. Vi gled isär när jag var 18-19 mycket beroende på att Jonas började uttala intresse att göra saker som jag inte kunde ställa upp på och därför sökte mig till annat umgänge. Såhär i efterhand så var nog det ett ganska klokt val för när min dag idag har handlat om att gå till mitt hederliga jobb, köra min högst folkliga bil och komma hem till mitt ganska Svensson-lika radhus så har Jonas dag handlat om att figurera i Expressen som Original Gangsters nye Stockholmschef och han har även häktats för långtifrån första gången i sitt liv.

Samtidigt som det är otroligt sorgligt att en människa som under många år varit en väldigt nära vän valt att gå den vägen i livet så kommer ju funderingen på hur nära det egentligen var att man själv hamnade på samma bana. Jag vill tro att dom värderingar jag fick som barn skulle omöjliggöra något sådant men ska man se helt nyktert på det så hade det nog bara behövts lite sämre självkänsla hos mig när det började braka iväg för att risken skulle ha ökat markant.

Jag träffade Jonas som hastigast för ett par år sen och även om jag ganska snabbt märkte att han förändrats så måste jag säga att bilden i Expressen idag på honom och Dano Acar chockade mig rejält. Det är riktigt tunga killar han leker med nu.

Helg snart.

Söndag

Körde ner grabbarna till Farfar i Borlänge tidigare idag och fick åter min tes om husvagnsmänniskor bekräftad. På en väg där det bara finns en fil i varje körriktning kommer en ambulans med både sirener och bläljus körande västerut. Jag och nästan alla mina medtrafikanter ser detta och gör vårt yttersta för att underlätta för denna.........men bara nästan alla. Framför mig åker familjen Jonsson från centrala Storuman som är ute med sin röd-vita Kabe av sent 70-talssnitt som dras av en Volvo 850. Pappan som kör, jag tror att han kan heta Kenneth, skiter högaktningsfullt i att liv kanske står på spel och han viker inte en tum från sitt slickande av mittlinjen. Helvete nu är det ju industrisemester tänker han, då är det vi zigenare som äger vägen.

MIddagen igår blev riktigt lyckad. Mat och vin smakade fantastiskt och dom eventuella farhågorna att barnen som aldrig träffats förut inte skulle komma överens kom direkt på skam då Mira efter ungefär en kvart kom och frågade om hon fick sova över vilket senare också blev fallet. Giftermål är överenskommet och nu återstår bara diskussion om hemgift.

Kvällen har spenderats på Strömvallen iakttagandes en bedrövlig allsvensk match där den största behållningen var fjärdedomaren som tog sin uppgift på riktigt stort allvar.


Bis morgen?

Sveriges mest patetiska människa

Nej, jag tänker faktiskt inte på Linda Rosing då hon är utom all tävlan i den kategorin utan jag tänker på "mediefenomenet" Katrin Schulman. Kan någon berätta för mig vad dom beslutsfattare som ger henne alla möjliga radio och tv-jobb ser som inte jag ser. Enligt mig är hon bara en okunnig, stöddig, ignorant och allmänt vidrig människa som inte tillför mig annat än en oemotsåndlig lust att slå av radion eller teven så fort jag hör hennes röst. Jag har inga större tankar om någon i klanen Schulman men bröderna S framstår ju som rena genier jämfört med den lilla polskan.

Oliver och Elliot är hemma igen och det är fantastiskt mysigt med lite liv och rörelse igen. Nu ska jag rå om dom ända till på söndag då V70( Elliot vill hellre ha en C70) beger sig mot Borlänge igen för att dumpa skitungarna hos farfar för några dagar.

Imorgon kommer Marco, Maria och Mira på middag och med tanke på att dom bor i Andersberg så måste jag nu inleda arbetet med att gömma alla värdesaker och ta bort finspriten. På menyn imorgon står:

Förrätt: Gräslökspannacotta med kallrökt lax

Varmrätt: Gödkalvsrostbiff med saffranspotatis och pestosmör

Efterrätt: Blåbärscheesecake

Till detta dricks en Chianti till varmrätten och då jag har väldigt svårt för vitt vin så har jag införskaffat en flaska bubbel som jag hoppas ska matcha förrätten. Hoppas att detta faller väl ut.

Out

Ungkarl ikväll

och därmed är huset fullt av alkohol, hög musik och galanta damer.......eller inte. Nej, det är snarare så att jag sitter själv i soffan med bara en tv som sällskap och läskar min strupe med Fanta Bgood, en nyhet som släpps vecka 32 och som faktiskt är en ganska trevlig ny bekantskap.

Det är helt sjukt vad tyst det blir utan barn i huset och även om det är skönt så saknar man ju naturligtvis dom små liven. Den känslan är tyvärr inte ömsesidig är jag rädd då jag tidigare pratade med båda ätteläggen i telefon och man skulle ju kunna påstå att det ungefär minst intressanta i deras liv just då var att jag ringde.

Vår privata laptop kraschade igår så efter jobbet fick jag ta en tur till El-Giganten för att lämna in den och möttes av tämligen butter man vid disken. Empatisk och social som jag är så gjorde jag det till min uppgift att försöka muntra upp den gode mannen så när han frågade vad som var fel på datorn så sa jag glatt att den inte fungerat sen jag badade med den igår. Milt uttryck så var det inte rätt sätt att glädja honom på utan den enda reaktion jag fick var en jävlaidiotpajas-blick varvid jag tog till reträtt och beskrev vad som i verkligheten var felet med datorn. Nu återstår endast väntan i max 21 arbetsdagar för att se vad som går att rädda av skiten.



Imorgon är en annan dag


Fan också..

öppnade precis mailen och där väntade en hurtig semesterhälsning från min chef att nu är det minsann dags för Tobias att göra frukt&vinkorgar igen. Som lök på laxen så är dessutom båda dom medhjälpare jag hade vid det senaste tillfället av dylik art på semester så nu kommer jag att stå där ensam, naken och rädd.Om inte.................kanske..........äh vad fan vi skiter i ödmjuka frågor och kör på direkta order istället. Hörru Fröken Bovik, nu är det dags att lämna hängmattan och komma in på kontoret och hjälpa farbror att skrynkla cellofanplast.

Jag är nog en ganska lagomt fåfäng människa. Jag tycker om att klä mig snyggt och gärna i lite dyrare märken, jag kan stå ganska länge på morgonen och fixa håret etc. Men jag kommer nog aldrig komma till det stadiet att jag 1. Kokar hårfärg på spisen 2. Har i denna färg i håret 3. Sitter med huvudet inlindat i plastfolie i 4 timmar 4. Punkt 4 har inte inträffat än och jag vet inte om jag vill veta vad det är.

Som ni kanske förstår så är det min sambo som just nu genomgår detta skönhetsbefrämjande? experiment. Men jag, jag bär min begynnande gråa nyans på både huvud och haka med stolthet och skrattar hånfullt åt Regainreklamen.

Puss

Hemma igen

Det var några dagar sen sist och dessa dagar har spenderats i Karlstad i ett ganska lugnt och behagligt tempo med en fantastiskt trevlig kväll på en solig uteservering tillsammans med Mattias och Mattias som avslutning. Imorgon åker jag och lämnar grabbarna i Borlänge för en vecka hos farmor och på måndag är det dags att beträda kontoret igen.

Det här med semester är ju ganska intressant. Dom flesta anser att sommarens arbetsbefriade veckor är höjdpunkten på året och att dessa veckor "gör att man orkar resten av året". Men vad gör vi då på dessa veckor? Jo, vi ger fan i att träna, vi blir lata, vi äter för ofta och för mycket, vi ökar vår alkoholkonsumtion med några tusen procent, kort sagt så för vi ett allmänt dekadent leverne som om något bryter ner vår kropp "för resten av året". I mina öron låter alltså semester som något ganska kontraproduktivt och hälsovådligt.

En annan sak man gör på semestern är ju att man bränner ohyggligt mycket pengar och dessa spenderas ju inte alltid på helt nödvändiga saker. Men det har slagit mig vilken skillnad det kan vara på hur man mår vid olika tillfällen då dessa spenderas. Som t.ex känslan när man hittat något eller några riktigt schyssta plagg hos låt oss säga Ralph Lauren och man står där i kassan och nästan slänger kortet på expediten och skriker åt honom/henne att låta magnetremsan jobba som en galärslav och att man inte bryr sig om vilken summa han/hon knappar in bara det blir gjort. Den i min värld direkta motsatsen till den känslan är när man som jag idag tvingas langa fram plasten på Blomsterlandet för att böta för lite jord och ett antal växter jag aldrig kommer att lära mig namnet på. Det är då tvångstankarna om personlig konkurs, sina barns trygghet, hur mycket månad det är kvar och sms-lån smyger sig på. Vad notan gick på? 170 spänn.


Trevlig kväll

RSS 2.0