Bitterhet
Vid frukosten i morse så satte en kollega blicken i mig och väste:"Tobias, nu får du sluta vara så bitter". Vafalls, hur kan någon som läser den här bloggen ens komma på tanken att jag skulle vara bitter. Jag är ju för bövelen ett veritabelt utställningsex av entusiasm ,positivism och framåtanda för att inte tala om att jag alltid väljer att se människors (enskilt eller uppdelat i demografiska grupper) styrkor istället för deras svagheter. Att påstå att jag skulle vara bitter det är ju som att påstå att Glenn Hysén talar tydligt eller att Håkan Södergren har page.
Min mor har återigen visat sitt missnöje med att jag skriver om mina upplevelser som barn och tonåring, nu har det gått så långt som att hon hotar med indragna barnvaktspass under sommaren, det var ju för övrigt återigen väldigt förstående av dig mamma.
Men Mamma, du ska veta att jag är väldigt nöjd med min uppväxt och jag tror att ditt och pappas föräldraskap har gett mig en bra grund att stå på och hjälpt mig att skapa sunda värderingar. Jag är ju själv förälder nu och förstår att det var i all välmening som du tjatade, sa nej och tvingade mig till tråkiga saker. Jag lovar att göra mitt bästa för att föra traditionen vidare.
Slutligen: Jag vet inte hur många svenskar som har körkort, men det är min oomkullrunkeliga övertygelse att det är minst 75% fler än vad som vore är att betrakta som sunt och säkert.
Må alla fartkameror brinna i helvetet
Tobias
