The boys are back in town
Grabbarna är tillbaka i huset efter att ha hämtats hos en farmor som var tämligen blek och knystade något om att hon nog inte var vid sina sinnens fulla bruk då hon för en tid sen utlovade barnvakt v.28 till såväl mina barn som deras två kusiner. När hon sen berättar att hon för några veckor sen försökte välta ett skåp över kusin Anton så känns det ju inte direkt förtroendeingivande, men jag vet att världens bästa mamma kommer att fixa biffen även denna gång.
Anton och Amanda är alltså min två år äldre syster Theresas barn. Jag skulle påstå att jag Theresa har en väldigt bra relation och har så haft dom senaste 15 åren. Innan det var det väl lite mer syskontjafs och jag inser ju nu att jag nog var ganska dryg när jag som 8-12-åring tyckte att jag var stekhet och ville hänga med hennes snygga kompisar hela tiden. Eller ja, ska sanningen fram så var det väl kanske i åldern 8-16 men eftersom jag är en man med självinsikt så insåg jag efter ett antal år att jag inte hade något där att hämta. Helvete vad man under dessa år sprang som en slav med popcorn och läsk, bjöd på smuggelsprit och en massa annat för att blidga dessa damer utan att få någon som helst lön för mödan.
Jag har en lillebror också, Pontus. Pontus och mitt förhållande är lite mer komplext då han är 9 år yngre än mig och således fick jag som ganska ung ta ett visst ansvar för hans uppfostran, och som jag tog det ansvaret.
Han har aldrig sagt det rakt ut men jag ser i hans ögon att han är tacksam för att jag lärde honom uthärda smärta genom att ständigt skjuta slagskott i pannan på honom. Detta lärde ju honom också att det är ok för killar att gråta. Jag är ganska övertygad om att han inte blivit den välartade yngling han är idag om inte jag hade lärt honom att livet inte alltid är en dans på rosor. Ibland tar storebror allt godis och ibland gör han även saker bara för att han vet att det kommer att få dig att bli väldigt väldigt ledsen. Det är såna lärdomar som skapar karaktär.
Nu väntar sista veckan innan min semester, en semester som sträcker sig över 2 veckor och där inga konkreta planer finns än.
Auf wieder
Anton och Amanda är alltså min två år äldre syster Theresas barn. Jag skulle påstå att jag Theresa har en väldigt bra relation och har så haft dom senaste 15 åren. Innan det var det väl lite mer syskontjafs och jag inser ju nu att jag nog var ganska dryg när jag som 8-12-åring tyckte att jag var stekhet och ville hänga med hennes snygga kompisar hela tiden. Eller ja, ska sanningen fram så var det väl kanske i åldern 8-16 men eftersom jag är en man med självinsikt så insåg jag efter ett antal år att jag inte hade något där att hämta. Helvete vad man under dessa år sprang som en slav med popcorn och läsk, bjöd på smuggelsprit och en massa annat för att blidga dessa damer utan att få någon som helst lön för mödan.
Jag har en lillebror också, Pontus. Pontus och mitt förhållande är lite mer komplext då han är 9 år yngre än mig och således fick jag som ganska ung ta ett visst ansvar för hans uppfostran, och som jag tog det ansvaret.
Han har aldrig sagt det rakt ut men jag ser i hans ögon att han är tacksam för att jag lärde honom uthärda smärta genom att ständigt skjuta slagskott i pannan på honom. Detta lärde ju honom också att det är ok för killar att gråta. Jag är ganska övertygad om att han inte blivit den välartade yngling han är idag om inte jag hade lärt honom att livet inte alltid är en dans på rosor. Ibland tar storebror allt godis och ibland gör han även saker bara för att han vet att det kommer att få dig att bli väldigt väldigt ledsen. Det är såna lärdomar som skapar karaktär.
Nu väntar sista veckan innan min semester, en semester som sträcker sig över 2 veckor och där inga konkreta planer finns än.
Auf wieder
Kommentarer
Trackback
