TS77

Om vi leker med tanken att den gamla devisen "man mår som man förtjänar" de facto verkligen stämmer så vill jag härmed passa på att be om ursäkt till den eller det som jag uppenbarligen gjort något riktigt ont för idag har det inte varit någon bra dag.

Jag har vanligtvis inga som helst problem dagen efter en läskning., visst, lite törstig och småseg i kroppen kan jag vara men absolut inte mer än så. Men idag när jag slog upp ögonen (eller...slog upp var nog att ta i, det var snarare så att John Blunds motsats fick ta till det tunga artilleriet med domkraft och dom prylarna) så kändes det det inte som att jag bara varit tämligen berusad igår. Signalerna från mitt huvud och min hjärna tydde snarare på att jag inte tagit flaskan från munnen dom senaste 3 veckorna och på vägen hem tagit det rationella beslutet att lägga mig under en ångvält för att slutligen somna med Samhalls gospelkör sjungandes i mina öron. Det var nog inte förrän 19-tiden som alla sinnen fungerade som dom ska men ska man se det från den ljusa sidan så har grabbarna haft en rätt bra dag med en pappa som sagt ja till allting för att slippa tjat.

Festen då undrar ni. Jo då, det var en riktigt trevlig kväll med god mat&dryck, trevligt sällskap och en fantastisk seger i den ädla konsten kubb. Herrarna mötte damerna i en allt annat än välspelad match där det till slut blev en ganska klar seger för oss. Pjäserna sattes sen upp för en revansch, den matchen slutade dock efter några minuter efter en regeltvist där tjejerna tyckte att det bästa sättet att lösa den på var att fnysa lite och på given signal lämna spelplanen. Vem hade kunnat tro att det finns kvinnor som gör så? Men ni vet att jag tycker om er i alla fall tjejer. Marco var även snäll nog att trösta tjejerna med dom uppmuntrande orden att om dom hade mött ett lag bestående av blinda alkoholister med reumatism så hade dom haft en jättebra chans att vinna.

Måste även passa på att berömma Marco som hade modet att prova varannan vatten, jag har hört talas om metoden men aldrig vågat prova själv.

Imorgon ska jag ta med grabbarna till Furuvik, hoppas bara att min motståndskraft mot tjat är betydligt större än idag för annars är det en väldigt stor risk att det står "LÅNA" i mitt senast skickade sms någonstans runt 15-tiden.

Väl mött

Rubriken är för övrigt början av den helige Franciskus nådebön och används ofta inom 12-stegsprogrammen.

Jag fyllde 30 förra året, ett faktum så var nog så svårt som det var, men när jag läser dagstidningen så slås jag som gott som varje dag av samma tanke. Jag tänker: "Tack min kära familj och mina vänner. Tack för att Ni låter mig åldras med värdighet.Tack för att Ni inte ansåg att nu när Tobias fyller jämt så måste vi ju bara skicka in en sån där helfestlig bild på honom när han sitter i ekan vid sommarstugan med solhatt i 6-ärsåldern. Tack för att ni inte tyckte att det var en ännu bättre idé att leta på någon gammal bild med en 14-åring medlest moppemusche och såna där enorma plastsolglasögon från Rättviks marknad. Inte för att jag vet om det finns någon sån bild på mig men då det verkar existera en sån på varenda människa som man från tidningen får reda på fyller jämt så skulle man ju kunna dra slutsatsen att det finns en sån på mig också. Tack för att ni sammankallade ett möte för att hitta på något torftigt- jävla- femraders- nödrim om hur dagen ska firas. Tack" 

Jag vill även passa på att tacka alla Er som köper mängder av korv på bensinstationer. Tack för att Ni alltid gör det när jag har ganska bråttom och ska betala min bensin och tack för att Ni ofta ska hyra en släpvagn också.

När jag ändå är i farten så måste jag också passa på att tacka alla Er tanter och farbröder som föddes strax innan Dackefejden bröt ut. Tack för att Ni alltid står före mig i kön i affären när jag bara ska ha en dosa snus och en liter mjölk. Tack för att Ni trots idogt harklande från min sida väljer att ignorera mig och definitivt aldrig kommer att erbjuda mig att smita före. Tack för att Ni lastar upp era varuberg med en hastighet som ger mig möjlighet att läsa båda kvällstidningarna inklusive bilagor, skicka 16 sms och skriva veckomatsedel innan ni är klara. Tack för att Ni när jag tror att det omöjligt kan gå långsammare motbevisar mig genom att ta fram er plånbok och ta fram de sedlar Ni behöver en efter en , för att sen komplettera med erfoderliga mynt naturligtvis ett och ett och gärna i riktigt små valörer(och nej, man kan inte använda 25-öringar längre).

Tack, Ni gör mitt liv så mycket mer värt att leva.

På återseende/Tobias



 

Jag har vetat om det i snart en vecka men någonstans förträngt det. Hoppats att jag ska vakna och upptäcka att allt bara var en ovanligt läskig mardröm, men efter ett telefonsamtal från en kund i morse så var allt hopp ute. Jag måste göra det, ta steget ut i den läskiga ovissheten där man inte vet om livet någonsin kommer att bli sig likt igen. Jag måste på fredag göra tolv frukt&vinkorgar.

För er som har den minsta känsla eller fallenhet för estetik eller åtminstone någon typ av praktisk läggning så kan jag förstå om detta ter sig som en bagatell, men då jag saknar minsta tillstymmelse till ovanstående så är detta för mig förmodligen närmare en nära döden-upplevelse än jag någonsin varit tidigare.

Ok, lägga i lite frukt och garnera med en vinflaska och lite snaps det kan jag nog fixa, det är sen dom riktiga problemen börjar nämligen................CELLOFANPLAST.

Jag kan redan nu se mig själv krälande på golvet, badandes i mitt eget svett, häftstiften som fastnat i min kropp istället för att håll fast plasten.Jag kan se allt detta men jag kan inte se bilden av hur jag på något sätt lyckats få skiten att på ett någorlunda acceptabelt sätt sitta fast runt korgjäveln. Jag kan höra skratten, men det är inte mina skratt och det är inte skratt av glädje. Det är skratt av hån, förakt och förödmjukelse.

Hur är det möjligt att människan har lyckats bota cancer, landa på månen och uppfinna silicon men någon typ av Cellofan-jour, det finns det minsann inte?

Tur i oturen är ju att vi har firmafest på fredag så om jag överlever dagen (jag lär ju inte hinna med annat än dessa korgar trots att jag tänkte börja vid 05) så ska jag göra mitt bästa för att försöka bearbeta traumat med en läskning av sällan skådat slag.

Jag älskar verkligen mitt jobb och företaget jag jobbar åt men i stunder som denna kommer ju funderingar på om det ändå inte vore ett alternativ att sortera häftstift på Samhall istället.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagens one-liner från Oliver kom redan vid 7-snåret i morse. Han gick in i badrummet efter att Pernilla varit där och tydligen efterlämnat sig en inte alltför angenäm arom. Man hör först en djup suck från Oliver och sedan utspelar sig följande konversation.

O: Mamma, vilket är ditt favoritdjur?

P: Jag vet faktiskt inte.

O: Jag skulle tro att det är....skunk.


Morgondagen går som så många andra dagar i bilåkandets tecken. Resrutten som gäller är Uppsala-Almunge-Stockholm, en resrutt som på förhand ser riktigt potent ut.

Wish me luck

Han är tjugo år och han har inget hår, ingen pemanent för Kennedy.

Lite märklig inledning kanske men när jag läste idag att den gamle Bajen-hjälten(jag tycker verkligen inte om Hammarby) ska starta i dagens träningsmatch så var denna gamla nidramsa det första jag kom att tänka på. Undrar hur den låter på holländska med tanke på att Kennedy numer lirar i Ajax.

Jag sitter som ni kanske förstår i soffan och väntar på att den första träningsmatchen i slutförberedelserna mot EM ska börja, Slovenien står för motståndet. Jag måste säga att jag är ruggigt osäker på hur detta EM kommer att sluta för Sverige, men känslan är nog att det efter en rad mästerskap där Sverige i princip tagit sig dit man kan förvänta sig så tror jag att sommarens äventyr slutar antingen med ett praktfiasko eller med en rejäl succé. 

Visste ni förresten att Dolly-projektet, ni vet det där fåret som blev första däggdjur att klonas 1996, det var i själva verket ett experiment som var beställt av Lars Lagerbäck som en del i försöken att klona Niclas Alexandersson.

Måndagen har workwise varit ganska intetsägande. Att det bjöds på gravad lax med romsås på den gemensamma frukosten vi alltid har på kontoret var väl det mest uppseendeväckande som hände, då förstår ni ungefär vilken nivå den här dagen låg på.

Väl hemma i Öfvre Stureborg väntade middagssällskap i form av kulturfascisten Hanna som prompt skulle ha baskern på sig vid matbordet och som insisterade på att läsa Kafka som god natt-saga för barnen. Nåja, viss gästfrihet mäste man ju ändå tillåta men när hon började röka hampa på altanen tyckte både jag och Pernilla att det var dags för henne att gå hem och utan större protester susande hon iväg i sin BMW som hon faktiskt beslutat sig för att sälja då hon ständigt får pikar likt " Åker man BMW så lider man inte tillräckligt mycket" från resten av Gävles kulturelit.

GO Mackan Allbäck

Nej, knappast är svaret på den frågan. Idag fick jag dock en högre dos kultur än på längre då jag tog med Oliver och Elliot på öppet hus i Silvanum, finkulturens högborg i Gävle. Tilläggas ska att anledningen till besöket mest var att Olivers "gudfaster" Hanna jobbar på Film i Gävleborg som håller till i dessa lokaler och hon tyckter att jag och pojkarna skulle titta förbi. Efter att ha kikat runt en stund så kapitulerar jag under det faktum att jag faktiskt är helt ointresserad av såväl filmskapande som slöjd, träteknik och konstinstallationen Herrsugaren som jag utan att veta misstänker att någon skapligt bitter feminist åstadkommit för att bevisa någon form av ståndpunkt och att jag således bör hålla mig till att besöka idrottsarrangemang(no offence Hannna).

På tal om Oliver så är ju han något av en okrönt kung inom kategorin one-liners, jag vet inte om det beror på att han funderar så mycket eller om det är något annat som ger honom dessa infall. Idag kom ett par nya alster som man inte kan annat än skratta åt när man hör.

-"Pappa, om jag hade funnits när du fanns, när det inte fanns någon TV, då hade jag täljt hela dagarna". Detta kom efter att han under vår kulturdag fått prova på att tälja på en liten björkkvist.

När vi senare under eftermiddagen sitter i bilen på väg ut till Furuvik kommer följande fundering, en fundering som gör en pappa stolt och som visar att han trots sin ringa ålder på snart 8 år uppfattat och insett vissa väsentliga delar av livets skola.

Vi lyssnade på Petters låt "Logiskt" och efter att ha hört refrängen som går "Det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, du har inte en aning, aning, det är så logiskt, alla fattar utom du, du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu" ett antal gånger så hör jag följande från baksätet.

- "Pappa, det hon menar är att alla fattar vad hon tänker utom han, men hur ska en kille kunna veta vad en tjej    tänker? Hon tänker säkert på tjejgrejer.....eller kärlek.....eller på att hon vill bli kille."

Nu väntar ett par öl, lite mys med grabbarna i soffan och slutligen första finalen i Stanley Cup som drar igång vid 02.00.

Skön söndag på er

Jag hörde ett nyhetsinslag på radion idag om Max Mosley som är president i FIA(Internationella Bilsportsförbundet) och därmed högsta hönset inom bl.a. F1-cirkusen. Nu sitter dock den gode Max väldigt löst på sin post då han fångats på film tillsammans med ett antal prostituerade under en 5 timmar lång sexakt.

Tanken som slår mig när jag hör detta är: Om man som Mr Mosley är 68 år gammal och är kapabel att genomföra en 5-TIMMARS sexakt med ett odefinierat antal kvinnor, borde man då inte få typ...en medalj istället för en massa skäll.

Jag har trots att jag dom senaste åren kört runt 5-6000 mil per år aldrig varit inblandad i någon typ av viltolycka. Sannolikheten säger ju naturligtvis att det förr eller senare kommer att inträffa men jag har på något sätt föreställt mig att detta kommer att ske på någon mörk skogsväg en vinterkväll och inte som nu blev fallet en solig förmiddag på E4 mellan Gävle och Uppsala. Det är ju naturligtvis högst beklagligt att ett litet kid får sätta livet till sådär alldeles i onödan men jag tillåter mig att vara så självisk att jag tycker att det var bra att djuret var såpass litet att varken jag eller Volvo fick några direkta skador.

Djur är ju annars något som aldrig legat mig speciellt varmt om hjärtat. Jag är tämligen hundrädd, blir spontant kissnödig och illamående bara jag ser en reptil på tv, ja listan kan göras hur lång som helst. Det finns dock ett lysande undantag i min aversion mot djur och det är schimpanser.

Jag arbetade i somras i Furuviksparken vilket gav mig möjligheten att interagera med dessa på ett sätt som inte är möjligt när parken är öppen och flera tusen besökare trängs runt omkring dessa varelser.
Nu är ju inte direkt en schimpans ett djur man hoppar in och kelar med, detta skulle tämligen omgårende resultera i att en mängd delar av min kropp skulle skiljas från resten, men det är så sjukt läckert när man genom att stå ensam och titta på dom får hela deras uppmärksamhet och var och en gör allt får att man ska uppmärksamma just dom. När sen Alfahannen varvar ner, sippandes på en latte som han via en djurvårdare fått av mig, ja då smälter mitt hjärta på ett sätt som jag inte trodde var möjligt i djursammanhang.