TS77

Jag har vetat om det i snart en vecka men någonstans förträngt det. Hoppats att jag ska vakna och upptäcka att allt bara var en ovanligt läskig mardröm, men efter ett telefonsamtal från en kund i morse så var allt hopp ute. Jag måste göra det, ta steget ut i den läskiga ovissheten där man inte vet om livet någonsin kommer att bli sig likt igen. Jag måste på fredag göra tolv frukt&vinkorgar.

För er som har den minsta känsla eller fallenhet för estetik eller åtminstone någon typ av praktisk läggning så kan jag förstå om detta ter sig som en bagatell, men då jag saknar minsta tillstymmelse till ovanstående så är detta för mig förmodligen närmare en nära döden-upplevelse än jag någonsin varit tidigare.

Ok, lägga i lite frukt och garnera med en vinflaska och lite snaps det kan jag nog fixa, det är sen dom riktiga problemen börjar nämligen................CELLOFANPLAST.

Jag kan redan nu se mig själv krälande på golvet, badandes i mitt eget svett, häftstiften som fastnat i min kropp istället för att håll fast plasten.Jag kan se allt detta men jag kan inte se bilden av hur jag på något sätt lyckats få skiten att på ett någorlunda acceptabelt sätt sitta fast runt korgjäveln. Jag kan höra skratten, men det är inte mina skratt och det är inte skratt av glädje. Det är skratt av hån, förakt och förödmjukelse.

Hur är det möjligt att människan har lyckats bota cancer, landa på månen och uppfinna silicon men någon typ av Cellofan-jour, det finns det minsann inte?

Tur i oturen är ju att vi har firmafest på fredag så om jag överlever dagen (jag lär ju inte hinna med annat än dessa korgar trots att jag tänkte börja vid 05) så ska jag göra mitt bästa för att försöka bearbeta traumat med en läskning av sällan skådat slag.

Jag älskar verkligen mitt jobb och företaget jag jobbar åt men i stunder som denna kommer ju funderingar på om det ändå inte vore ett alternativ att sortera häftstift på Samhall istället.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Dagens one-liner från Oliver kom redan vid 7-snåret i morse. Han gick in i badrummet efter att Pernilla varit där och tydligen efterlämnat sig en inte alltför angenäm arom. Man hör först en djup suck från Oliver och sedan utspelar sig följande konversation.

O: Mamma, vilket är ditt favoritdjur?

P: Jag vet faktiskt inte.

O: Jag skulle tro att det är....skunk.


Morgondagen går som så många andra dagar i bilåkandets tecken. Resrutten som gäller är Uppsala-Almunge-Stockholm, en resrutt som på förhand ser riktigt potent ut.

Wish me luck