TS77

Jag var på stan för någon vecka sen. Det var lördag lunch, vädret var tämligen bra och skapligt mycket folk var i farten. På väg mellan punkt A och punkt B så får jag plötsligt syn på något som får mig att stanna upp. Det jag får syn på är.........en man.

Den här mannen har parkerat sin rullator noggrant utanför gångstråket för att inte vara i vägen och sen helt sonika lagt sig på en bänk för att sova. Många skulle nog i det här läget tycka synd om den här mannen men det gör inte jag.

Istället avundas jag honom. Jag avundas den sinnesfrid han måste besitta, avundas den uppenbarligen bekymmersfria värld han lever i som inte bereder honom större problem än att han kan ta en liten powernap när och var andan faller på. Jag avundas hans förmåga att skita i gängse normer, skita i vad alla andra tycker och jag önskar att jag hade modet, tiden och sinnesron att gå fram till honom och lite försiktigt fråga om vi ska ligga sked.

Eller?