TS77

heter det ju och då jag är en person som ogärna begränsas av andra än mig själv så har jag helt sonika ägnat en del av kvällen åt att sola solarium. Hemkommen från solariet så ringde två herrar från bostadrättsföreningen på dörren för att ställa lite frågor sprungna ur en diskussion som jag hade med en granne för ett par veckor sen. Käre granne, även om sannolikheten att du läser detta är nästintill obefintlig då jag misstänker att du knappt är kompetent nog att slå på en dator än mindre  förmögen att förstå att man inte ska skriva på skärmen utan trycka på tangenterna så vill jag på detta sätt säga: DU ÄR EN SLADDERTACKA.

"Pappa, kom och hjälp mig med filmen annars får du fett med spö" är ju kul att höra från sin 4-åring. Jag menar, någonstans i pojkens uppfostran måste det ju ha gått fel när han använder uttryck som möjligtvis var moderna 2006. Undrar om hans mor i hemlighet spelar gamla Ken Ring-skivor för honom när jag inte är hemma?

Hittade faktiskt efter lite letande spåren av en blogg jag hade under ett par månader för ett par år sen och hittade där ett boktips som kan vara värt att upprepa: "När armarna inte räcker till" skriven av David Lega(mångmedaljerad handikappsimmare som jag även haft förmånen att ha sett föreläsa) är en bok som får en att tänka efter både en och två gånger på hur lyckligt lottad man egentligen är men samtidigt så ger den dig dåligt samvete då man inser att man borde kunna uträtta så mycket mer i sitt liv med dom förutsättningar man har. Detta är högst troligtvis den enda bok som fått mig att gråta.

Hittade även ett tänkvärt citat i den gamla bloggen som får utgöra dagens avslutning:

"En stor kuk är en klen tröst i ett fattigt hem"