TS77

Jag har ju i tidigare inlägg i ömma ordalag beskrivit min mor som ju likt alla mödrar har haft ett ganska stort inflytande på mitt liv. Hon är ju bland annat tillsammans med min far ansvarig för den gensammansättning och andra delar av min fysik som deras kopulerande gav mig och man skulle väl utan att ljuga kunna påstå att den lämnat en hel del att önska. Jag är ju som ett exempel utrustad men en blåsa som skulle kunna vara Norra Europas minsta samtidigt som jag är en kaffe-törstläpp av Guds nåde. Dålig kombo någon?

Nu är väl det iofs ett problem som går att hantera och reglera men ni ska veta att när man som jag spenderar stora delar av sin dag i bilen så kan det lätt uppstå lite småjobbiga situationer aka, djävulsk kissnödighet. Man tycker ju att jag som småbarnsfar borde kunna leva som jag lär då jag alltid tjatar på grabbarna att dom ska gå på muggen så fort vi ska åka någonstans men själv har jag en imponerande tendens att glömma bort detta då jag åker ifrån ett kundbesök och alltså allt som oftast får sitta i bilen på väg till nästa besök idogt knipande och med tankar på annat än sånt som har med väta att göra. Eftersom jag desssutom är född med en otursklubba i munnen så är det ofta så att när det är som allra mest påträngande börjar det ju narurligtvis att spöregna samtidigt som det kommer upp en sjö eller annat vattendrag på min GPS. Detta inträffar ju som ni förstår aldrig på en öde landsväg utan alltid mitt inne i stan eller möjligtvis på E4 med 4 mil till närmaste rastplats.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, röka och sen åka en sväng utan att komma ihåg att kissa först. Det är tur att jag iaf föddes med ett stort mått självinsikt.

UT.

Nu är den gode Janne Houkko i farten igen. Ni vet säkert att Janne var den ishockeyspelare som figurerade i media för en tid sen då han hade sett till att ha vissa komprometterande filmer med sig själv i huvudrollen (och för den sakens skull den enda rollen) i sin mobiltelefon. Men Janne såg ju även till att bli av med nämnda mobil varvid filmerna spreds med en hastighet vida överstigande mängden av självinsikt som saknas hos Linda Rosing.

För någon vecka sen sågs Janne åter på löpsedlarna då han av oklar anledning hade rivit sitt kontrakt med Leksand och hans hockeyframtid såg ut att vara skriven i stjärnorna. Idag nås vi dock av nyheten att Janne ångrat sig och SKA spela för Leksand kommande säsong. Med denna historia i färskt minne och med en vomeringsframkallande bild på näthinnan av vad som fanns på filmerna starring Janne så skulle man ju kunna påstå att orden "in, ut, in, ut" varit något av ett ledmotiv för Janne den här sommaren.

Jag hatar verkligen Leksand men tycker nog att det är lite synd att dom inte spelar i Elitserien så att man skulle kunna få reda på hur kreativa 8000 Färjestadfans skulle kunna vara mot Janne H under en lördagsmatch.

18:e september smäller det.

Vilken kväll!!!! GIF spelade ut Helsingborg efter noter och vann med 3-0 vilketg faktiskt var i underkant. Men det bästa med kvällen var ändå en fantastisk middag på Trattoria Cinque som i min bok går från klarhet till klarhet. Idag åt jag halstrad svärdfisk till förrätt följt av en fantastisk kalvkottlett ackompanjerad av färskpotatis, parmaskinka, lagrad getost, oliver och paprikasås. Till efterrätt valdes en päron- och mascarponepaj som tillsammans med en dubbel espresso utgjorde en grandios avslutning på taberaset på Södermalms torg (i Gävle alltså, inte kniv-Söder).

Dagens mest humoristiska mäniska får nog anses vara representanten för matchens företag på fotbollen som valde Henke Larsson till matchens lirare i HIF trots att det fanns ett antal spelare som uppenbart gjorde en bättre insats. Ganska tydligt av den pajsaren att han var ganska kåt att skaka hand med Henke och förmodligen avkräva honom autografer till grannskapets alla ungar och även se till att en mängd fotografer förevigade ögonblicket.

Jag måste nog kolla om vi kan vara matchvärd på någon av Brynäs matcher mot Djurgården i vinter så att jag kan få dela ut pris till Micke Holmqvist och samtidigt passa på att fråga honom hur fan han tänkte när han sänkte Rickard Wallin från avbytarbåset i våras. Vid närmare eftertanke måste det nog bli två Djurgårdsmatcher då jag även skulle vilja snacka lite med "Linkan" om hans tankegångar när han körde bil med över 1,5 promille i kroppen.

Fotograferingen gick precis som väntat dvs. att fotografen fick ta tre gånger så många bilder på mig som på någon annan för att få åtminstone ett som tydligen skulle gå att använda och då vet jag ändå inte om han bara sa så för att vara snäll.

Roslagen imorgon.

Efter helgens bröllopsyra är jag åter tillbaka i vardagen och på dagens datum i kalendern stod idag en Stockholmstripp tillsammans med kunder och en kollega för att hälsa på hos ett par köttleverantörer. En på det hela taget trevlig dag med nya bekantskaper och nya lärdomar såsom t.ex varför kilopriset på oxfilé just nu är i paritet med en mindre nations BNP.

Imorgon blir det etter värre. Vi ska fotograferas för en informationsfolder om företaget och då jag senast i helgen blev brutalt påmind om min brist på fotogenicitet så är ju detta som ni förstår något som får mig att våndas i mängd. Om jag överlever så kan nog kvällen bli ganska trevlig med middag på Cinque med efterföljande fotboll.

Ser på sporten nu och påminns om att Paralympics börjar snart, undrar om mitt fotogenichandikapp ger mig möjlighet att delta?  Måste kollas upp, kan SOK låta turiser typ vissa simmare åka kan dom gott ta på sig spenderbyxorna och stå för en biljett åt mig också.  


Out

Sa det och sen var den helgen förbi. Nu sägs det ju att tiden går fort när man har trevligt och roligt och det har jag verkligen haft den här helgen då den spenderats i Liden för att övervaka att allt gick rätt till då Malin och Clabbe slutade leva i synd.

Under resan upp till Liden igår skedde underhållningen via mms från Marco och några av våra chaufförer som i ottan begett sig mot Jönköping för att besöka lastbilsmässan(nu snackar vi white trash deluxe). Någonstans efter E4 föddes tydligen tanken att det vore kul att göra en röv-quis till mig där dom helt enkelt moonade framför kameran för att jag sedan skulle få gissa vem som hade stått modell. Självklart såg jag direkt vem som var vem men svarade med avsikt fel då man ju inte vill riskera att gräva homo-hålet djupare än nödvändigt.

Bröllopet var fantastiskt vackert och trevligt och extra kul blev det då det bland övriga gäster fanns ett par favoriter från det förflutna. Den enda smolken i dom under kvällen många glädjebägarna var att busschauffören som skulle hämta oss från festen trots idoga mutningsförsök inte kunde tänka sig att visa lite flexibilitet och skjuta fram tiden för avgång utan prompt skulle åka på utsatt tid. Han skyllde på trötthet, vem vet han kanske också hade varit på lastbilsmässa. Men korv, det lät han sig bjudas på den lille snyltaren.

Nu är OS slut och vi kan lägga all fokus på kommande hockeysäsong. FBK har triumerat i 2 raka träningsmatcher nu och den enda logiska slutsats som finns att dra är att allt annat än ett SM-guld är att beteckna som ett gigantiskt fiasko.

Apropå OS så såg jag Susanna Kallur på Ikea idag. Där gick det minsann bra att stå upp hela tiden istället för att hålla på och snubbla och dom grejerna. Känns som hon kanske skulle testa att ha samma fokus på banan som på möbelvaruhuset.

Nu väntar söndagskoma men först, Malin och Clabbe jag önskar er all lycka och välgång i livet.


Bis Morgen Stockholm

Idag missade jag tyvärr en händelse som jag hade kunnat ge ganska mycket för att få uppleva. En kollega hör hur någon jublar inifrån köket på jobbet där det finns en teve och när hon går dit för att se vad som står på så hittar hon en annan av mina kollegor som tjuter av lycka inför det faktum att Sverige precis lyckats bärga ett OS-guld i kanot.

Men, tänker du nu, Sverige har ju inte tagit något OS-guld i år. Exakt, det har vi inte och det gick efter en stund upp för den stackarn att det han bevittnat var en återblick på OS 2004 och det kanot-guld som bärgades där.

Numer spenderas dagarna åter mestadels i Uppsala och det är trevligt på alla sätt men det slog mig häromdagen att den staden måste vara något av ett Mecka för C-kändisar. Jag tycker nästan varje dag att jag möter någon obskyr dokusåpakändis alternativt någon farbror som var rolig i "Släng dig i brunnen" typ under samma tidsålder som det var modernt och häftigt med fax. Igår sprang jag faktiskt ihop med Naken-Janne dock den påklädda versionen och jag hälsade hurtigt och frågade om det var med rädsla för eventuell höstkyla och med därtill hörande risk för shrinkage som han valde att ha kläder på sig.................eller nej, det sa jag inte men det hade varit ganska roligt om jag hade gjort det.

Elliot satt i mitt knä och gosade häromdagen och då sa jag till honom att "Pappa faktiskt blir ledsen när du inte tycker att jag är världens bästa pappa" och Elliot ger respons med en kram och ett lite ynkligt "förlåt". Då tycker jag att järnet är varmt nog att smida och säger " Men visst är jag världens bästa pappa"? Elliot spänner då dom där ögonen som kommer att krossa mängder med flickhjärtan om några år och klämmer fram ett ännu lite ynkligare "förlåt". Inget "ja pappa det är du", inget "absolut", ingenting. Skitunge. Arvlösa skitunge.

Planeringen för Ladies Night fortgår och ryktena säger att damerna erbjudits grillning på kontoret innan och att vår chef då skulle kocka barbröstad. Jag undrar när ett liknande erbjudande från den kvinnliga delen av ledningsgruppen dyker upp inför någon hockeymatch.

Hockeysäsongen har för övrigt börjat bedrövligt med nästan idel förluster men då försäsongsmatcherna sällan indikerar något om resten av säsongen så väljer jag att vänta med att oroa mig.

För Guds skull, har ni inte sett "Jiddra inte med Zohan" så gör det omedelbart. Den absolut roligaste film som gjorts på flera år.


Disco, disco. Good, good.

Jag börjar nämligen så smått börja fundera på att göra mig av med Elliot. Efter sågningen häromveckan då han förkunnade att jag minsann var sämst i hela världen så kom följande dråpslag idag: " Pappa, om du hjälper mig med det här då är du den bästa pappan i världen......eller pappa du är den näst braaste pappan för Marco han låter ju oss vara uppe halva natten". Jaja, pojken är ju iaf. ärlig.

Lite roligare var då konversationen som utspelades sig på jobbet i fredags då jag och Therese var ute och rökte och samtalet av någon anledning gled in på skaldjur. Therese berättar då att hon älskar kräftor men att hon har lite svårt att hålla isär skaldjursarterna .-" Visst är kräftor samma sak som krabba, en krabba flera kräftor" säger hon med en dåres självklarhet och jag blir först bestört, sen skrattar jag, sen förklarar jag hur det ligger till och slutligen berättar jag naturligtvis för alla på kontoret vad människan sagt.

Hade vi jobbat på Samhall eller på kommunen hade ju en sån här grej varit vardagsmat men man ska veta att Therese normalt är en smart tjej. Efter fredagens debacel kommer dock hennes arbetsuppgifter att ändras något då hon istället för att jobba med sälj och ekonomi företrädesvis kommer att fylla på papper i skrivarna och se till att det finns tillräckligt med gem på allas rum.


Puss

OS dominerar ju som bekant allt tänkbart mediautbud för tillfället men jag måste säga att jag nog aldrig varit så lite intresserad av det som jag är den här gången, vilket ju nu inte betyder att jag inte följer det. Dom första dagarna har innehållit väldigt mycket simning och man kan ju inte annat än beundras över Michael Phelps prestationer när han snart har fler guldmedaljer än Clownen Manne skulle kunna jonglera med. Men frågan som dyker upp i mitt huvud angående simmarna är: Varför finns det dom som väljer att simma bröstsim? Jämfört med dom andra simsätten som på ett eller annat sätt andas styrka, kraft och ibland även estetik så ser ju bröstsimmet ofantligt löjligt ut. Undrar om dom tuffa fri- och fjärilsimmarna står och pekar finger åt och skrattar bakom ryggen på bröstsimmarna när dom går förbi i OS-byn? Är det bröstsimmarna som alltid får stå ouppbjudna och slicka väggarna när det vankas simmardans?

En annan sak som är på gång här i Gävle är Ladies Night. Ni vet det där spektaklet då tre läckra killar ur olika artistiska genrer spelar ut hela sitt register inför en publik beståendes av enbart tjejer. Här i Gävle kommer showen att äga rum i Läkerol Arena och då företaget jag jobbar åt har en loge i nämnda arena som under den kvällen kommer att vara ockuperad av mina kvinnliga kollegor så pågår redan nu planeringen för fullt i korridorerna trots att det är en månad kvar. Det stora spörsmålet just nu verkar vara vilken typ av trosor man ska slänga upp på scenen. Ska man gå på den lite mer exklusiva sorten för att inte riskera att bli en i mängden eller ska man utgå ifrån att dom tre vise männen aldrig kommer att ha en chans att urskilja vem som kastat trosorna och därför välja en snikvariant?

Nu skulle man ju kunna tro att jag är bitter över och avundsjuk på detta evenemang. Så är absolut inte fallet men jag kan ju inte låta bli att undra över vad feministfascisterna skulle tycka om motsvarande cirkus fast med omvänd könsfördelning rullade land och rike runt och helt sonika förbjöd kvinnlig publik. Nu är ju dock detta något som aldrig kommer att inträffa då det i "Nights-konceptet" ingår att en av deltagarna ska vara stå-uppare och mig veterligen så ser alla svenska kvinnliga stå-uppare tämligen anskrämliga ut och riskerar knappast att bli anfallna av kastade kalsonger.


Nu ser vi framåt.

så är hockeysäsongen igång. Färjestad premiärspelade idag mot Kärpät och pirogälskarna vann visserligen med 2-0 men det känns som att det spelar mindre roll, bara känslan av att pojkarna är på is igen ger mig behagliga rysningar i hela kroppen. Elitseriepremiären sker mot Brynäs i Gävle den 18:e september och det känns som att det ska krävas något övernaturligt för att jag ska missa den matchen.

Cityfesten har tagit över Gävles gator för några dagar och gatuförsäljare och lotteriföreståndare slåss om vem som kan lura folk på mest deg. Själv inväntar jag morgondagen då jobbet efterföljs av en after work som förhoppningsvis utmynnar i en blaskning av sällan skådat slag.

Nu går vi all in  

men vi kan väl stolpa ett par grejer från veckan som gått:

Tråkigt: Min bil blev påbackad av en gammal kvinna som oförtjänt hade körkortet i behåll.

Roligt: Lappen på termosen i backstageområdet på Countryfestivalen som översatte tevatten till "The Water" på engelska. Dom skulle ha lyssnat när jag sa åt dom att inte anställa 9-åringar.

Mer roligt: Den servitör på en av stadens krogar som när han fick en beställning på Irish Coffee artigt frågade "Ska det vara en kaffe till det?"

Sorgligt: Den bartender på en av stadens krogar som inte hade en jävla aning om hur man gör en Irish Coffee.

Knäckande:  Elliot: "Elliot är bäst och Pappa är sämst......och pappa då menar jag sämst i hela världen".

Ganska roligt: Hur min kollega som enligt utsago skyller sitt yngsta barns tillkomst på en flaska Baileys nu försöker att få ett färgat barn genom att dricka lakritsshots.


Blåbär